Testa godis!

publicerat i Allmänt;
Hej på er! 

Ikväll har jag och F testat lite godis. 
Vi har beställt ifrån usagodis.se

Vi tänkte att vi ger dom poäng, från 1 till 5. 
Så nu kör vi. 
 
  
Jelly Belly draft beer. 
Väldigt delade åsikter där. 
F gav dessa en 4 utav 5.
Jag gav dessa  1 utav 5.
F älskade dessa, och snart har han ätit upp påsen. 
Medans jag åt 1 och tyckte att det räckte så. 
Sour Patch kids Extreme. 
F gav dessa 4 utav 5. 
Jag gav dessa 4 utav 5. 
3 olika smaker fanns det i denna påse. 
Båda jag och F gillade de blåa bäst! 
Grandma´s chocolate chip cookies. 
F gav dessa 4 utav 5. 
Jag gav dessa 4 utav 5. 
De var goda, smakar som de kakor som du kan köpa på Ica typ. 
Million dollar bar. 
F gav denna 3 utav 5. (han trodde dock den skulle vara godare) 
Jag gillade denna lite mer och av mig fick den 4 utav 5. 
Den smakade chokladen man får i en chokladkalender. 
Jag älskar ju den chokladen så! :) 
Hershey´s Milk chocolate. 
F gav denna 2 utav 5. 
Jag gav den 3 utav 5. 
Helt okej. Men inget speciellt egentligen. 
Sour Patch watermelon. 
F gav dessa 3 utav 5. 
jag gav dessa 5 utav 5. 
Jag ÄLSKADE dessa.
Så himla goda! 
Hershey´s Cookies´n´Creme
F gav denna 3 utav 5. 
Jag gav denna 2 utav 5. 
Jag är sååå besviken. 
Jag trodde verkligen denna skulle vara supergod. 
Men nej. 
Milk Duds. 
F gav dessa 2 utav 5. 
Jag gav dessa 4 utav 5. 
Jag gillade dessa. 
De smakar som gräddkola tror jag de heter. 
Som man kan köpa i lösviktsgodiset. 
Twizzlers. 
F gav dessa 1 utav 1. 
Jag gav dessa 1 utav 1. 
Det här var den absolut största besvikelsen. 
Dom var rent utav äckliga. tyvärr. 
Milkyway Magic stars.
F gav dessa 4 utav 5. 
jag gav dessa 3 utav 5. 
Nja, detta var inte riktigt min grej. Men F har tryckt i sig några fler efter testet ;) 
Grandma´s chocholate Brownie. 
F gav dessa 4 utav 5. 
Jag gav dessa 5 utav 5. 
Dessa var verkligen såå goda.
Smakade typ kladdkaka. 
Och jag älskar kladdkaka så! :)
 
Nu måste jag snart sova, då jag ska upp och jobba imorgon. 
Hoppas ni gillade detta lite annorlunda inlägg! 
Kram på er! 

9 år.

publicerat i Allmänt;
Igår var det 9 år sedan jag flyttade hem från HVB-hemmet där jag bodde.
 
9 jäkla år. Det är helt sjukt hur länge sen det är egentligen.
Det känns på riktigt som att det var ifjol jag flyttade därifrån.

Jag kommer ihåg hur glad och nervös jag var inför att flytta hem.
Glad för att jag skulle hem, till mamma.
Jag hade ju skött mig, det var ju därför jag fick flytta hem.
Jag var klar, jag mådde bättre. Nej, jag mådde BRA.
Mina negativa tankar var borta och jag kände mig som en "normal" tonåring igen.
 
Nervös för att den trygghet jag hade och visste skulle försvinna.
Visserligen hade jag ju en trygghet hos mamma.
Men saker var ju annorlunda nu.
När jag flyttade hem hade jag inte bott med mamma på 3 eller 4 år.
Så bara det var ju nytt för mig.
 
Jag var också nervös för hur min klass skulle ta emot mig.
Samma klass som jag gått i när jag var yngre, men som jag hade betett mig illa emot.
Skolan skrämde mig nog mest.
Hur skulle folk reagera, hur skulle folk ta emot mig?

Men allt gick bra..
Även om många tittade, och undrade varför jag var tillbaka.
 
Jag hängde mest ihop med två stycken i klassen.
Och en utav dessa berättade för mig efter ett tag att han hade varit nervös när han fick veta att jag skulle komma tillbaka.
För jag hade varit så otroligt dum mot honom.
Och när jag kom tillbaka och han lärde känna mig på nytt, så blev vi i princip bästa kompisar.
 
Tänk om alla kunde ge en person en andra chans.
 
Jag är evigt tacksam över att jag fick en andra chans.
 
 
Men igår var det alltså 9 år sedan jag flyttade hem.
Det har hänt så otroligt mycket på dessa 9 år.
 
Men det som är viktigast för mig, är att jag dag för dag jobbar för att bli en ännu bättre människa.
 
Den ilska jag kände när jag var tvungen att flytta till HVB-hemmet är som bortblåst.
Idag är jag bara tacksam och otroligt glad och lycklig att det var det som bestämdes.
 
Så tack!
Tack för att jag fick den hjälp jag behövde.

När förlorade vi rätten?

publicerat i Allmänt;
Hej. 
Detta inlägg kanske kommer uppröra. 
Men jag vill/måste få detta ur mig. 


Det här med att en person känner att den har mer rätt över min kropp, än vad jag själv har, är helt oförståeligt för mig. 
Att någon känner att de har rätt att röra min kropp, utan att jag gett tillstånd till det. 
JAG ÄGER MIN KROPP. 
inte du. 
Har jag inte gett dig tillstånd så ska du inte röra mig. 

Du ska inte heller säga kränkade saker till mig, eller till någon.. Det gäller allt det jag skrivit här.. Säg det inte till NÅGON. 

Jag läste idag om en tjej som på jobbet få ta emot otroligt obehagliga kommentarer på sitt jobb. 
En gäst tog sig rätten till att kommentera hennes utseende medan dennes bordsgrannar tyckte det var kul, och gjorde highfive till denne. 

Att detta kan roa någon, att man kan gå och lägga sig på kvällen, utan att känna skam över hur man har betett sig, när man är gäst, eller kund någonstans förstår jag inte. 
I dina ögon är det en rolig grej.
För den utsatta orsaker så mycket känslor, men något man INTE känner, är att det är roligt. 
Det är inte så att en går hem och känner att ja, vilken rolig person det där var, som tog sig friheten att kränka mig när jag hjälpte personen. 

Jag var med om det på ett jobb. 
Någon tyckte sig ha rätten att röra vid mig, på ett högst olämpligt sätt. 
Det är ALDRIG OKEJ.

Vad denna person gjorde, mer än röra vid mig utan att jag ville, var att denna person rörde upp en massa gamla känslor. 
Känslor som jag arbetat hårt med att få bort, fått bråka med i flera år, för att kunna respektera mig själv igen. 
För när jag var yngre var det någon som kände att denne hade rätt att ha sex med mig, utan att jag ville. 
Någon kände att den hade rätt att röra mig på ett som gav mig men för livet, som gav mig så mycket ångest, så mycket dåliga tankar. 

Varför är det såhär? Varför tar sig folk rätten till att tro att man kan behandla någon som man vill? 

Det gör ont i mig när jag läser i tidningar att folk blivit antastade på festivaler och liknande. 
När förlorade vi rätten att styra över våra kroppar själv? 
Vi ska inte behöva stå ut med detta. 

Jag vill känna att man ska kunna känna sig lugn med att gå ut på stan, på festivaler och liknande. 
Och jag vill att man ska känna sig lugn när man går till sitt jobb. 

Det räcker nu! 
Det är helt sjukt att vi ska behöva kämpa mot detta. 
Har vi inte kommit längre?