Rosvik - Härnösand

publicerat i Tankar;
Hej på er. 

3 år har gått sen jag tog beslutet att lämna mitt älskade älskade Rosvik. 

Jag är absolut inte ledsen över det beslutet. 
Det är jag inte. 

Men, jag bor ändå ca 50 mil ifrån mina nära och kära. 
50 mil ifrån mamma, från V´s fantastiska gudmor,
50 mil ifrån det som är riktig trygghet för mig. 

Jag har en fantastisk son, och jag har hans nära och kära som jag faktiskt kan vända mig till om det krisar. 
Och det är jag otroligt tacksam över. 

Men.. Jag är så ensam. 
Jag insåg det ordentligt idag. 

Jag är ensam. 
De veckor jag har V lever jag för. 
Jag känner mig aldrig så levande som då. 

De veckor jag inte har honom så sitter jag ofta ensam. 
Jag jobbar, jag kommer hem, äter om jag orkar, vilket jag sällan gör. 
Och sen sitter jag här.

Jag ångrar som sagt absolut inte det valet jag gjorde. 
Men jag saknar mitt hem. 
Jag saknar min lilla 1:a i Rosvik. 
Jag saknar att ha världens bästa granne 2 meter ifrån mig. 
Idag är en sån dag då jag vill flytta hem. 
Bara packa ihop allt och flytta tillbaka till norrbotten. 

Jag saknar att bara kunna åka hem till mamma och dricka en kopp kaffe och bara surra om allt eller inget. 

Möjligheterna att åka hem finns knappt. 
Jag har inte råd. Jag hinner inte. 
Jag har skuldkänslor för det. för jag vill att V ska få träffa sin mommo mer än vad han gör. 
Jag har skuldkänslor när jag väl är hemma, för jag hinner inte träffa alla som jag vill. 

Jag är helt slut när jag kommer hem till Härnösand igen. 

Jag gnäller, jag vet. 

Men ibland är det viktigt att få ur sig saker och ting. 
Och jag har lättast för att skriva. 
Jag älskar att skriva. 
Det är viktigt för mig att gå skriva, att få skriva av mig. 


Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Världens bästa granne :*:


Svar: <3
sofiajernste.blogg.se

Kommentera inlägget här :